En bit Svensk historia helt enkelt.

Gårdisen tillhör nämligen de "genuina lantraserna" bland hundar.

Det är en aktiv liten hund och den passar lika bra till Bruks, Lydnad och Agility, som till Viltspår,
Eftersök och Jakt och väldigt många sysslar bara med utställning
 
Storleken gör att den är väldigt lätt att ha med sig och dess milda, trevliga sätt gör den omtyckt överallt.
Gårdshunden kan vara lite avvaktande mot främmande människor, men får den bara en liten stund på sig,
så tar den ganska snart kontakt själv och när isen väl är bruten sitter den snart i knäet.
 
Den följer gärna med på allt som familjen företar sig, långa promenader, joggingturen, ridturen, på segelbåten,
i husvagnen och den vill ytterst ogärna bli lämnad ensam.
 
Men självklart måste man även lära sin hund att vara ensam hemma en liten stund ibland.
 
 

Att gå på promenad i snö och kyla är inget mina fyra hundar oroar sig för. Så länge temperaturen inte kryper
för långt ner under 10 minus och dom får röra på sig hela tiden, så är det ingen fara.
Vi brukar traska upp ett spår som vi sedan försöker hålla öppet hela vintern, när det är snö!!

I år verkar det dock inte bli något som helst problem med snödjupet i våra trakter.
 

På vintern kan man ju även motionera sin hund i bassäng. Visserligen var Sigge skadad och av den anledningen
fick han rehabiliteras genom att simma på Hundkuranten i Haninge, men man kan ju låta dem simma ändå.
Dom får så otroligt fina muskler av det.
 

Annars kan man använda sig av det som finns i naturen. Jag brukar ibland gömma godis på alla möjliga och
omöjliga ställen på tomten och i skogen. Jag hänger små korvbitar på låga grenar och gömmer under barken
på träden, lägger under vedklabbar. Det finns godis både högt och lågt, vilket gör att hundarna letar och
jobbar med huvud och näsa.
 

Gårdisen är väldigt känslig för sinnesstämningar i sin familj. När det blir för mycket bråk och skrik omkring den, kan den
gå undan och gömma sig. Pinschern är lite tuffare i det fallet, men båda är dom ju råtthundar och att gräva sig in hos skogsmössen är en gemensam sysselsättning. Det finns gott om hål i våran skog efter hundarna.
 
Gårdshunden går oftast väldigt bra ihop med andra hundar och djur. Sigge och Raia som är uppvuxna med Dobermann,
tror fortfarande att storleken inte har någon betydelse. Katten Frasse som fanns i huset vid gårdisarna inträde var aldrig något problem och inte heller hönsen. Däremot andra katter kunde jagas iväg och Sigge var en utmärkt fågeljägare när
han var yngre. Speciellt koltrasten låg illa till, han tog några stycken och när jag skaffade nya höns tog han dom också. Men dom som fanns i huset när han kom fick vara ifred.